Dansgladsbloggen

Dansgladsbloggen

Allt om dans och litet till

Hemsida: dansglad.se
Kontakt: Örjan Wikström (kontakt@dansglad.se), Ellika Eng (ellika.eng@comhem.se)

Dans med Mats Bergmans och Västbergaträffen 31/1 2014

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Sun, February 02, 2014 12:10:12


Så här i slutet av januari har äntligen jorden i sitt eviga snurrande runt solen nått en position där den livgivande solen på nytt orkar högre än till bara trädens toppar vid våra breddgrader. Eftermiddagen börjar äntligen på nytt bli en ljus tid, och morgonens beckmörker börjar på nytt, om ock långsamt, ersättas av ett begynnande morgonljus. Det är lika efterlängtat och uppskattat varje år!

När dessutom, som denna dag i januari, snön faller från himlen och täcker allt i ett härligt vitt ludd, så blir det dubbelt så ljust. Ute så skuttar Lava förtjust omkring, sticker nosen i snön och nosar på allt som finns därunder, och kastar sig efter och försöker snappa upp snön som yr upp från kängorna, både i stan och i skogen. Tyvärr åtföljs snöfall tätt som oftast av plusgrader här i Stockholmstrakten, och det verkar bli så denna gång också. Men på fredagen höll sig temperaturen i alla fall stadigt strax under noll.

Men snö innebär förstås också att det redan hårt ansträngda trafiksystemet i Stockholmstrakten utsätts för ytterligare påfrestningar. För de som anordnar danser är snöfall därför förstås inte välkommet. Men när vi anlände till Västbergaträffens dans i Alvik, i tillräckligt god tid för att hinna se litet av slutet på den gammaldansinstruktion som då pågick, så var det trots vädret full fart i entrén.

Vi har ju dansat många gånger både i Alvik (på Örjansringens danser), och till Mats Bergmans, och ett par gånger även på Västbergaträffens danser. Trots det blev kvällen en ny upplevelse, av flera skäl. För det första har ju vår Shetland Sheepdog Lavas ankomst till oss under en stor del av förra året omöjliggjort eller begränsat dansandet, så det var länge sedan vi var ute och dansade modernt. Och när vi besökte Västbergaträffen så var det i andra lokaler. Och slutligen hade det skett en positiv förändring i danslokalen i Alvik – rader med fläktar på båda sidorna förbättrade komforten avsevärt.

Och sist men inte minst – även om vi nog dansat även gammalt till Mats Bergmans förut, så imponerade de även inom den genren.

Dansen var förstås mestadels modern – på Västbergaträffens hemsida anges 4m 1g. För vår del uppskattade vi mycket gammaldansinslagen, det gav en rolig variation till utmärkt musik, och vi hann med tre gammaldanser före paus. Annars bestod den moderna dansmusiken som brukligt av omväxlande bugg och foxtrot. Och danspubliken var med på noterna!

I pausen fick vi nöjet att prata med några av eldsjälarna bakom föreningen. Det är mycket och gediget ideellt arbete som har legat och ligger bakom en sådan dansverksamhet, och Jan-Erik Plan berättade litet om Västbergaträffens historik och nuvarande verksamhet. Vi tycker det var mycket intressant att få lyssna till, och bifogar därför gärna här en resumé.

Efter pausen hann vi bara dansa en kort stund innan vår självpåtagna tidsgräns på fyra timmars frånvaro från Lava var nådd. Men dansen var för oss en mycket trevlig och positiv överraskning, och det känns som att vi nog kommer att gå flera gånger.











  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post137

Midvinterstämman i Kallhäll 18/1 2014

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Mon, January 20, 2014 13:13:05
Liksom tidigare år besökte vi Midvinterstämman i Kallhäll även i år. Genom att resetiden dit är längre och vi även denna kväll behöll tidsgränsen på fyra timmar så blev den tid vi var där kortare. Vi avstod därför från att fika denna kväll, för att kunna dansa längre i stället.

Jag har tidigare kommenterat att dansutrymmet i Kallhälls Folkets Hus är rätt begränsat, med två inte alltför stora salar/rum, varav det större dessutom används även som fik. Vi höll som vanligt mest till på plan 2, där värmen direkt slog emot oss när vi steg in.

Vi anslöt oss förstås till de dansande, men det begränsade utrymmet tyckte vi påverkade dansandet rätt mycket. Det känns litet synd, då det bjöds på utmärkt dansmusik, som inte alltid var så lätt att omvandla i så mycket rörelse som vi velat.

Vi besökte också liten stund polskerummet en trappa upp. Det rummet är ännu mindre, men just när vi var där var det ändå ganska bra med plats, och det blev en trevlig liten dansstund med några polskor där.

Det finns många små rum på olika våningsplan i Kallhälls Folkets Hus, och det är därför tyvärr inte så lätt att ströva omkring och lyssna på de olika grupperna. Ett par bilder från några av dem får ändå komma med i bloggen.



  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post136

Boda och Stockholms Spelmanslag i Bagarmossen 11/1 2014

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Mon, January 13, 2014 11:45:42
Även i år inbjöd Stockholmia till en rolig danskväll med Stockholms och Boda Spelmanslag.

Tidigare på dagen hade vi motionerat oss själva och Lava med en promenad i Hellasområdet, från Tenntorpet till Skarpnäck. Den tidigare milda sydvästvinden hade just ersatts av vind från norr, och med den kom förstås kallare väder. Dock var det ännu inte kallare än att nattens snöfall bara resulterat i någon enstaka minusgrad och några centimeter ganska blöt snö, som vi kallat klabbsnö om vi hade åkt skidor. Det gjorde vi förstås inte, men klabbet fick Lava känna av i form av snö som klabbade i pälsen på hennes framben, och som efter en stund bildade små snökokor. Det märktes att hon stördes av det, och vi hjälpte henne att ta bort det som fastnat några gånger. Ungefär som vi själva hade behövt göra om vi åkt skidor.

När vi anlände till Bagarmossens Folkets hus hade dansen nyss börjat. Som vanligt inledde Boda Spelmanslag, och när vi anslöt oss så spelade de, föga överraskande, polskor från Boda.

Dansgolvet var redan välfyllt, och förstås dröjde det inte länge förrän värmen gjorde sig påmind.

Boda spelmanslag har en härlig rytm och klang i sitt spel, och det är alltid roligt att dansa till dem. De spelade i detta första pass en och en halv timme, och förutom Bodapolskor så blev det också litet gammaldans och en och annan Bingsjöpolska.

När Bodalaget tog paus och Stockholms Spelmanslag äntrade scenen så passade vi också på att fika, och missade därför en stor del av deras spelpass. När vi återkom så kunde vi konstatera att det var ett talrikt spelmanslag på scenen denna kväll, och vi hann med att dansa några polskor även till dem. Även om vi inte dansade så länge så kändes det som att de spelade inspirerat.

Sedan var det då åter dags för Boda, och vi hann dansa till dem ett tag till innan den tidsgräns vi satt upp för oss själva för kvällen – fyra ensamma timmar för Lava – var nådd. Men det var nog ingen fara - när vi kom tillbaka till lägenheten möttes vi av en sömnig hund, som inte tycktes ha lidit särskilt mycket av vår frånvaro. En sen kvällspromenad med henne fick avsluta kvällen.

Tack Stockholmia och spelmanslagen för en mycket trevlig danskväll!



  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post135

Örjansringens dans 30/12 2013

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Thu, January 02, 2014 17:28:29

Med midvintersolståndet redan bakom oss så känns det märkligt att nyligen sades på radio att meterologiskt har vi fortfarande bara höst i Stockolmstrakten. Men det stämmer nog, för det milda vädret har hållit i sig nästan oavbrutet. Visserligen blev det en aning kallare några dagar, med ett par centimeter snö och ivriga skridskoåkare som åkt på Dammtorpssjön, Söderbysjön, Ulvsjön och delar av kanalen mot Ältasjön. Säkert har även många andra småsjöar fått besök av skridskoåkare. Även Lava fick ett par ystra promenader i sin första upplevelse av snö.

Men plusgraderna återkom och har hållit i sig sedan dess, så där ett par till fem grader plus i stort sett dygnet runt. Och de tidigare isbelagda sjöarna är åter isfria så långt jag kunnat se.

Denna dag, dagen före nyårsafton, fick vi goda tillfällen att njuta av en visserligen lågt stående men ändå värmande sol, då vi vandrade från Högdalen till i närheten av Skarpnäck. Och skidorna står ännu så länge kvar och väntar på bättre tider på vinden. Men om vinden kantrar, och luftströmmarna börjar komma från nordost i stället för sydväst som varit fallet denna höst, så blir det säkert ändå goda möjligheter till vintersport.

Med det nya året i antågande så kändes det också som hög tid att pröva att lämna Lava ensam så länge att vi hinner med en hel danskväll. Efter promenaden tidigare på dagen borde ju också förutsättningarna vara goda, så vi lämnade Lava med gott samvete och styrde kosan mot Hägerstensåsen.

Väl där hade dansen redan börjat, och liksom alla tidigare år (hur många?) så var detta den mest välbesökta av Örjansringens danser under året. Leif-Billyz spelade som vanligt, och som vanligt var det lekar i pausen.


För min del kändes det att det blivit väldigt litet dansande detta år, och det dröjde en liten stund innan det kändes som att dansen blev mer improviserad. Men det kändes väldigt roligt att dansa igen, något som också gjorde att värmen snabbt steg och det snart uppstod behov av att uppsöka vattenkranen. Efter fika på pausen hann vi in för en Landskrona och sedvanlig familjevals-schottis, innan dansen återupptogs.

Efter ytterligare en stunds dansande kändes det dock att dålig dansträning – eller den tidigare promenaden under dagen? – tog ut sin rätt, och vi lämnade dansen en liten stund innan den var slut.

Väl hemma igen så mötte Lava vänligt svansviftande, men utan att verka ha lidit under vår frånvaro. Jippie!smiley




  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post134

Hägerstensåsen 2/11 2013

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Mon, November 04, 2013 14:04:22

Det härliga vädret år 2013 har följts av en lika fin höst! Visserligen har temperaturen i Stockholmstrakten någon enstaka gång fallit strax under noll, men när vi nu är inne i november så är vädret fortfarande angenämt milt. Går jag tillbaka en bit i tiden kan jag minnas t.ex. en skridskotur vid denna tid från Sigtuna till Upplands Väsby, via i och för sig ganska bräckliga isar med landnära åkning. Den turen avslutades på härliga skridskoskär via ån/bäcken upp mot Upplands Väsby. Något annat år hade vid denna tid redan skidorna kommit till användning i början av november, för att inte ställas undan förrän i början av april.

Men inte detta år! Snarare är det fortfarande septemberstassen som används under skogspromenaderna. Men mörkret är detsamma som tidigare år, och i Arktis har 2013 inneburit kallt och stormigt sommarväder, som nu verkar resultera i en liten återhämtning av förlorad is. För egen del har det blivit många härliga höstpromenader, som jag nu har större möjlighet till genom att jag har tagit ut tjänstepension. På hemsidan har jag, som kanske några av er redan noterat, öppnat en frilufts & hundsida där jag avser att berätta litet mer om vad som tilldrar sig bortom dansgolven. Friluftssidan dock ännu under konstruktion, och jag söker mig ännu fram till en lämplig utformning.

På dansfronten har vi i höst besökt tre trevliga danser på Skeppis, dock bara under den första delen av danskvällen. Som vanligt blir väl själva dansandet där litet lidande av dåligt med utrymme och ett sluttande dansgolv, men spel- och dansglädjen där kompenserar. Och så i lördags var det då dags för första höstdansen på plant dansgolv. Vi besökte då Örjansringens dans på Hägerstensåsen.

Vi var där i god tid innan dansen började, men då var spelmanslaget för kvällen – Tensta Spelmanslag – redan igång.

Det kändes jättekul men också litet ovant att dansa igen. Spelmanslaget spelade som vanligt bra. Något jag kom att tänka på under kvällen var att mazurkan nu börjar bli alltmer ovanlig i gammaldansen. När jag gick på GDV i Sundbyberg i min ungdom spelades där alltid tre melodier av just mazurkan, förmodligen för att de dansande tyckte den dansen var så kul. Numer verkar det som mazurkan nästan är på väg att försvinna. Varför det är så tycker jag är svårt att förstå. Särskilt kontrastrikt är det att pols, som jag tycker rytmmässigt liknar mazurkan, och där jag tycker det fungerar bra att dansa pols till mazurkamusik och tvärs om, ändå verkar ha gått i motsatt riktning i popularitet.

På dansgolvet var det gott om plats, men jag tyckte ändå att det var hyfsat med besökare, och jämn och bra fördelning mellan damer och kavaljerer. Jag tror inte det var någon som ville dansa och ändå inte gjorde det, så länge vi var kvar.

Det var vi i och för sig bara till pausen, det känns som att vi ännu inte vågar lämna Lava ensam en hel danskväll. Men vi kommer säkert dit – hon verkade ha klarat sig bra under vår frånvaro.

Sammanfattningsvis blev det en trevlig - om också för vår del ganska kort – danskväll.









  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post133

Skeppis 29/9 2013

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Mon, September 30, 2013 09:42:18

Efter en fantastisk sommar som räckte en bra bit in i september, så har den senaste tiden hösten etablerat sig på allvar. Temperaturen som för inte så länge sedan fortfarande låg på tjugo grader dagtid, är nu bara strax över noll på natten, och kanske cirka tio på dagen.

Lava är nu redan sju månader gammal, hänger med bra på skogspromenader och går på valpkurs. Eller är det kanske vi som går på valpkurs och Lava följer med. Gullig och rar och läraktig är hon i alla fall.

Med oktober som knackar på dörren tycker vi det är lagom att börja pröva att gå på dans och därvid lämna henne ensam. Hon har varit ensam dagtid drygt två timmar förut vilket verkar ha gått bra. Däremot har hon aldrig varit ensam kvällstid förrän nu.

Eftersom vi vill pröva oss fram stegvis, och inte vara borta alltför länge, så har vi tänkt att Skeppis borde kunna fungera bra under denna introduktionsfas. Det ligger ganska nära, återkommer varje vecka och det går ju bra att bara stanna bara så länge som vi tror Lava klarar av, med successiv förlängning av tiden. Så sagt och gjort, efter tidigarelagd kvällspromenad lämnade vi Lava och begav oss på vår första ”vanliga” dans sedan i april.

När vi ankom till Skeppis fann vi att lokalen omdisponerats sedan vi sist var där. Nu pågick dans i gamla fiket, vi uppfattade inte om det var polskeakut eller utlärning av någon polska. Där vi förr bytte skor fanns nu fiket, och skobyte och klädupphängning hade trängts ihop närmast dörren.

I den vanliga danssalen mötte ett lackerat golv, men annars verkade allt vara som vanligt där. Inledningsvis spelades sopransax (tror jag), mest dalapolskor men på slutet också en schottis och en vals. Nästa spelgrupp bestod av två fioler och en cittra om jag minns rätt, som spelade polskor från Dalarna och Jämtland. Strax innan vi gick bjöd Maria Spelmanslag upp till dans, vi dansade två polskor till dem. Vi hade då varit där knappt en och en halv timme, och tyckte det fick räcka för denna första kväll med Lava ensam.

Vid hemkomsten hälsade Lava oss välkomna på sitt eget vänliga sätt, med ett par bjäfs och lugnt svansviftande. Hon hade vad vi förstått alltså klarat kvällen bra.

Det var mycket roligt att få komma ut och dansa igen, och vi ska försöka dansa så regelbundet vi kan nu. Inledningsvis på Skeppis, med – i den mån Lava inte verkar må dåligt av det - successivt förlängd danstid.



  • Comments(2)//blogg.dansglad.se/#post132

Lava i fjällen och på dans

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Thu, August 29, 2013 11:12:36


En liten hundvalp innebär rätt stora inskränkningar i rörelsefriheten. Inledningsvis klarar den inte några längre promenader, och behöver i princip ständigt sällskap. Även om den sover en stor del av dygnet, så märker den oftast omedelbart om något är på gång, och är då snabbt på fötter. Så det är inte lätt att smyga ifrån ens för en kort stund.

Men valpar växer fort, och mitt i sommaren hade Lava redan blivit fem månader och en betydligt större valp. Så vi bestämde oss för att under semestern göra ett försök till en kortare fjällvandring, med korta dagsetapper och en anpassningsbar turplanering. Vi ville ha ett så näraliggande fjäll som möjligt, och valet föll på Grövelsjön. Jag hade tidigare bara besökt det området vintertid, men minnesbilden var en flack och förmodligen lättvandrad fjällmiljö.

Sagt och gjort. Vi hade ursprungligen planerat upp till max fem dagars vandring, det blev i praktiken bara ungefär tre och en halv dag. Orsaken till avkortningen var dels att den tänkta turen hade gått mer nere i skogsmiljö än vad som kändes komfortabelt när vi väl var där, på grund av varmt och lugnt väder, myggor och stenig terräng, dels att de tänkt korta dagsetapperna ibland kändes litet för korta.

Vädret var utmärkt under hela vandringen. Vi vandrade väl någon mil om dagen ungefär, någon gång kanske något längre. Första natten i tältet tyckte väl Lava att allt var litet för spännande, och ville leka med i princip allt, från tältgolv till sovsäckar till oss själva. Men hon fann sig snabbt i tillrättavisningar, och sedan fungerade allt mycket bra. Hon sov oftast mot tältduken, vid våra fötter eller vår sida. Antagligen gillade hon att tältduken var sval.

Väl hemkomna från fjällvandringen så tyckte vi det kunde vara dags att försöka oss på att besöka någon dans. Ensamträningen av Lava har ännu inte kommit så långt att vi tycker vi kan vara borta för en hel dans, men vi såg en annan möjlighet.

Vi har vårt sommarställe på Tynningö, som ligger söder om Vaxholm. Vi har då och då övervägt att besöka Värmdö spelmansstämma, som ju inte ligger särskilt långt från Tynningö – dock med så kallat hinder, i form av Torsbyfjärden, däremellan. Detta år fick vi dock idén att vi skulle kunna ta Lava med oss och besöka stämman, då ju denna också har en dansbana utomhus.

Den 10:e augusti inföll stämman. Vi anlände strax före fem. Just när vi anlände så började det regna lätt, vilket ju inte verkade lovande för oss, som ju på grund av att vi var med hund var hänvisade till dansbanan utomhus. Det skulle ju också bli dans inne på hembygdsgården, men vi upplevde att på grund av sällskap av hunden var vi tvungna att avstå från inomhusdans.

Regnet var dock av det lätta slaget, som knappast orkade blöta ner mycket mer än dansbanan.

Så vi började med att ströva runt och se och lyssna.



Vi fann att på denna spelmansstämma var drag- och durspel vanliga instrument.

Musiken bestod förstås av gammaldans, men också med ett rätt stort inslag av örhängen av det modernare slaget. Det passade oss bra, vi uppskattar ju blandningen både när vi dansar och lyssnar.

Abstinensen av det långa dansuppehållet som ankomsten av vår sheltie förorsakat kändes, och snart kunde vi inte hålla oss längre utan bytte till dansskor. Vi började dansa litet på den långsmala verandan till hembygdsgården, eftersom det just då var dansuppvisning på dansbanan. Efter en stunds väntan började så kvällens dans på utedansbanan.

Vi började med att knyta fast Lava vid dansbanan. Vi hann med knappt en schottis innan hon hade krånglat sig upp på dansbanan i sträckt koppel. Jag lyfte ner henne, men efter en halv vals var hon på nytt uppe, och när vi inte brydde oss om henne så talade hon om för oss att hon inte gillade det. Så vi fick avbryta. Men en och en halv dans blev det i alla fall!

När jag strax efteråt dansade med en annan dam, så erbjöd hon sig att hålla Lava om jag och Ellika ville dansa litet. Så det gav oss tillfälle att dansa litet mer, vi hann med både litet gammalt och en liten men kul mix av swing och foxtrot.

Under resterande del av tiden innan vi gav oss åter mot Tynningö - kanske någon timme - tog Ellika hand om Lava, medan jag tidvis dansade med andra. Dansbanan hade utmärkt glid – det lätta regnet tidigare var som bortblåst, och det vackra vädret hade återkommit. Det blev även då en trevlig mix av både gammalt, foxtrot och swing.

Vi avslutade sedan med att fika innan vi anträdde återtåget.

Även om kvällen för vår del förstås inte kunde innehålla lika mycket dans som en vanlig danskväll, så kändes det riktigt kul att på nytt få komma upp på dansgolvet.













  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post131

… och så det andra

Allt om dans och litet tilllPosted by Örjan Wikström Mon, May 06, 2013 12:19:37

I inlägget om Stockholms Spelmanslag så skrev jag att vi såg fram mot ett par andra händelser. Den första om kören har jag redan berättat om, här återkommer jag till den andra.

Men först kort om körframträdandena. Jag tyckte båda gick bra, och att det var roligt.

Den på första maj hade jag ju inte övat så mycket inför, men tyckte ändå att jag kunde sjunga min stämma hyfsat, givetvis med stöd av de övriga i tenorstämman.

Den andra konserten, i går i Eric Ericsonhallen, tyckte jag också gick bra, och att det var roligt att det kom så många åhörare. De kommentarer jag hört efteråt har också varit bara positiva.

Så över till det andra.

Eller snarare den andra.

Så här ser hon ut:

Hon heter Lava, och är en Shetland Sheepdog – eller Sheltie, som många kallar rasen. Fullvuxen blir hon ungefär som en minicollie.

”Gud så söt!” har vi hört många, många gånger när vi är ute och rastar henne. Från både killar och tjejer, gammal som ung. Och vi håller med. Hon är jättegullig!

Vi hämtade henne när hon var drygt åtta veckor gammal, i slutet av april. Så nu åtgår mycket av vår tid för att passa henne, en valp kräver ju mycket uppmärksamhet.

Det här innebär förstås att vi får avstå från dans till dess Lava kan klara en kväll ensam. Hur lång tid det kan ta får framtiden utvisa, men något halvår lär det väl minst ta, gissar jag.

Så dansen till Stockholms Spelmanslag blev sannolikt den sista för vår del på ett bra tag.

  • Comments(0)//blogg.dansglad.se/#post130
« PreviousNext »